New Zealand-born Australian Painter, 1882-1939,Australian painter. The son of a Norwegian father and Irish mother, he came to Sydney from New Zealand with his family in 1883. He received his first art lessons from Julian Rossi Ashton, although for many years he had little time for painting, instead working to support his family. He finally achieved recognition as an artist around the beginning of World War I. Following successful sales he became a full-time painter, championed in Sydney as the exemplary heir to the impressionist pastoral tradition of Australian art, which had been established in the late 19th century. Between 1915 and 1920, under the influence of Max Meldrum, he focused on the landscape as seen against the light. Painting en plein air he specialized in effects of early morning, for example Morning Light (1916; Sydney, A.G. NSW), one of a series painted at Emu Plains (1915-19),   Related Paintings of Elioth Gruner :. | Spring Frost | Afternoon, Bondi | Morning Light | Spring Frost | Afternoon Bondi |
Related Artists:
Fernard Leger
France.1881-1955
Niko Pirosmani
Pirosmani was born in the Georgian village of Mirzaani to a peasant family in the Kakheti province. His family owned a small vineyard. He was later orphaned and put in the care of his two elder sisters. He move with them to Tbilisi in 1870. In 1872 he worked as a servant for wealthy families and learned to read and write Russian and Georgian. In 1876 he returned to Mirzaani and worked as a herdsman. Pirosmani gradually taught himself to paint. One of his specialties was painting directly into black oilcloth. In 1882 he opened a workshop in Tbilisi which was unsuccessful. In 1890 he worked as a railroad conductor, and in 1895 worked creating signboards. In 1893 he co-founded a dairy farm in Tbilisi which he left in 1901. Throughout his life Pirosmani, who was always poor, was willing to take up ordinary jobs including housepainting and whitewashing buildings. Although his paintings had some local popularity (about 200 survive) his relationship with professional artists remained uneasy; making a living was always more important to him than abstract aesthetics.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.